HowGreatThouArt.org

Well I think it would be only appropriate if we gave some history to the song

“How Great Thou Art” so here goes.

The Hymn was written by Carl Boberg in Sweden in 1885 while he was strolling his normal 2 mile walk home in the rain from a church meeting. It became popular during Billy Grahams Crusades. Elvis Presley won a couple Grammys for his performance of the song in 1967 and 1974.

Common English Lyrics

Verse 1:

O Lord my God! When I in awesome wonder

Consider all the worlds Thy hands have made.

I see the stars, I hear the rolling thunder,

Thy power through-out the universe displayed.

Refrain:

Then sings my soul, my Saviour God, to Thee;

How great Thou art, how great Thou art!

Then sings my soul, My Saviour God, to Thee:

How great Thou art, how great Thou art!

Verse 2:

When through the woods and forest glades I wander

And hear the birds sing sweetly in the trees;

When I look down from lofty mountain grandeur

And hear the brook and feel the gentle breeze:

(Repeat Refrain.)

Verse 3:

And when I think that God, His Son not sparing,

Sent Him to die, I scarce can take it in;

That on the cross, my burden gladly bearing,

He bled and died to take away my sin:

(Repeat Refrain.)

Verse 4:

When Christ shall come with shouts of acclamation

And take me home, what joy shall fill my heart!

Then I shall bow in humble adoration,

And there proclaim, my God, how great Thou art!

(Repeat Refrain.)

The Original Swedish Hymn as written by Carl Boberg

 

O Gud
När jag den verld beskådar
Som du har skapat
Med ditt allmaktsord,
Hur der din visdom
Leder lifvets trådar,
Och alla väsen
Mättas vid ditt bord;

Då brister själen
Ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud!

När jag betraktar
Himlens höga under,
Der gyllne verldsskepp
Plöja etern blå,
Och
och
class=”populated”>måne
Mäta tidens stunder
Och vexla om,
Som tvänne klockor gå;

När jag hör åskans
Röst i
en brusa
Och blixtens klingor
Springa fram ur skyn,
När
kalla,
Friska vindar susa
Och löftets båge
Glänser för min syn;

När vestanvindar
Susa öfver fälten,
När
dofta
Omkring källans strand,
När trastar drilla
I de
tälten
Ur furuskogens
Tysta, dunkla rand;

När jag i bibeln
Skådar alla under,
Som
gjort
Sen förste
s tid,
Hur nådefull
Han varit alla stunder
Och
sitt
Ur lifvets synd och strid;

När jag hör dårar
I sin dårskaps dimma
Förneka Gud
Och håna hvad han
Men ser likväl,
Att de hans
förnimma
Och uppehållas
Af hans nåd och

Och när jag ser
Hans bild till jorden sväfva
Och göra väl
Och hjälpa öfverallt,
När jag ser

Fly och döden bäfva
För Herren i
Förklarad korsgestalt:

När tryckt af syndens
Skuld jag faller neder
Vid nådens tron
Och ber om nåd och frid
Och han min själ
På rätta
leder
Och frälsar mig
Från all min synd och strid;

När
Tidens höljen falla,
Och i åskådning
Byter sig min tro,
Och evighetens
Klara klockor kalla
Min frälsta ande
Till dess sabbatsro;

Då brister själen
Ut i lofsångsljud

gode Gud!
Tack, gode Gud!